shallala

(jag kan inte alla datum etc exakt, så mycket "fakta" är oexakt i texten.)

Sommaren innan jag skulle fylla 13 fick jag en ponny.
Hon var 145 cm hög, 12 år gammal och hette Starias Sundancer. Den lilla newforestponnyn hade en sån fluffig lugg och var lite trind, så hon kallades för Mumin. Sunny var min allra första häst efter 8 år på ridskola. Hon hade gått LB i både hoppning och dressyr, och var den ultimata förstaponnyn, en riktig läromästare. Väldigt olik alla supervilda ponnyer jag ridit på ridskolan.

Såhär såg Sunny ut i hagen hemma i Karlskrona, vår första vinter.



För att göra en lång historia kort... En förstaponny var inte en ponny för mig, Sunny var alldeles för lugn och snäll och jag kunde inte uppskatta det fastän det var såna superegenskaper. Sunny blev till salu.

Runt den 17 maj 2008 åkte Sunny till Stall Östragård, ett väldigt seriöst salustall för ponnyer. En dag senare kom en mamma och hennes 12åriga dotter och kollade på Sunny och de bestämde sig nästa dag. Sunny gick igenom besiktningen och de tog med henne hem till Skåne.

I början av vecka 22 ,2008 pratade mamma i telefon med ägaren av Stall Just och personen som drev (och driver) Kalmar Hästsportklubb om en d-ponny jag provat föregående vecka. Ponnyn hette June och var en liten osäker varelse men som hade gått Msv A och var en riktig hoppkanon. Jag blev jättefäst vid henne, antagligen för att hon inte var så enkel och så. Vi bestämde oss för att ringa till Elisabeth Flygt på Stall Just eftersom hon hade sålt ponnyn till den nuvarande ägaren.
Mamma berättade om våra små problem angående ponnyn, tex att hon var väldigt liten och att hon då var så istadig. Elisabeth, eller Loppan som hon är mer känd som, sa direkt att det inte var något bra köp, eftersom June hade ryggproblem. Hon kunde bara bära upp en lätt ryttare och därför avrådda Loppan oss från att provrida igen osv. Hon tipsade istället om en "stor och rejäl hopponny som vi absolut borde testa!". Ponnyn var importerad vid 7 års ålder från Holland av Loppan själv, som skulle sälja henne i Sverige. Så länge fanns hon på ridskolan, fast hon var inte riktigt lämplig för lektionerna. En elev Loppan hade i sin hoppgrupp blev väldigt fäst vid ponnyn och hade köpt henne, trots att Loppan höll på att förbjuda henne, eftersom hon enligt Loppan var lite för liten och mesig för att klara av ponnyn. Hon la även till att det var ett bra pris just ny eftersom den förra ägaren fått problem och inte kunnat tävla den. "Snart är den uppe på LB och då kostar den hur mycket som helst".

Jag var lite skeptisk till att mamma inte frågat mer om hästen. Varför hade de fått problem? Ville hon inte bara få bort den och sa därför att June hade problem? Jag visste inte ens namnet på ponnyn, vilket kändes ganska viktigt då... Men jag bestämde mig för att åka och provrida eftersom jag bara ridit runt 5-7 st då.

I Smedby, Kalmar låg ridskolan och där stod för tillfället ponnyn som tränades av en annan ponnyryttare då och då och var annars ledarhäst vid uteritter. Ponnyryttaren, Lisa, hade en d-ponny som hon tränade för Loppan och red i klubbens div. 1 lag med.

Vi kom lite tidigt till Kalmar. Jag var som vanligt lite nervös, eftersom jag knappt visste något om hästen och för att Loppans son tidigare red svåra klasser på häst, och därför har Loppan stor koll. Desvärre trillade han (första dagen hos Lisen Bratt-Fredriksson och Peder) av en unghäst och fick svåra skador för livet. Detta hände för flera år sedan men skadorna är omfattande.

Loppan såg glad och trevlig ut, hon berättade att hon kollat papprena och att ponnyn var född 1997 (11 år då), massiv och med okänd härstamning. 147 cm var den slutmätt till och den hade licens. Resultat fanns på lokal nivå (LC) men bara några stycken, precis när tjejen köpt ponnyn när den var runt 8 år. Sedan hade den börjat krångla, speciellt stanna på hinder, förklarade Loppan, eftersom tjejen var alldeles för mesig och vågade inte driva på ponnyn bara för att den var pigg i sig själv.

"det här är Lucie, med -ie på slutet" sa Loppan. Och så här såg hon ut:



Ja, det var ingen vacker ponny. Dåligt borstad, med massa ärr på alla ben och manen tufsig, dåligt ryckt och i en enda röra. Den hade lite muskler, men behövde mycket mer, och revbenen syntes lite för tydligt. Givetvis fick jag en liten känsla av "jag måste rädda den stackaren från ridskolan" blandat med myyycket "men herregud, går den ens att rida?".
Och ja, det gick. Väldigt bra till och med. Markarbetet kunde man inte tala om, den sprang och sprang och sprang, var himla dålig på att ta förhållningar, den gick inte i form och var allmänt bara för mycket för mig att få ihop. När vi gick över bommar sen gick det dock mycket bättre. En ny sida kom fram. Lite försynt, med huvudet längre ner, kikade hon på bommarna medans hon gick med enormt steg över dem. Det kändes som om vi bara flöt över.
Sedan byggdes det upp till ett litet hinder. Jag kom ihåg att Loppan sa att, fastän hon var så himla pigg och faktiskt stark, så behövde hon ben. Jag la till skänkeln, och vi studsade över. Sedan lades mer och mer till, bla en muraktig oxer och en stor regnbågeoxer på minst 1 m. Hon bara svävade över allting, och jag hade aldrig hoppat högre än 1 m innan. 

Loppan verkade positivt överraskad och sa att Lucie verkade trivas. Att hon inte stannade en enda gång var underbart sa hon bland annat. Vi åkte hem glada i hågen, speciellt jag såklart!!

Vi bestämde att jag skulle träna Lucie med en av Loppans träningsgrupper, några från div 1 och några från div 2. Jag tog en reservplats. Det gick hur bra som helst, så här så Lucie ut då:

Lite oformlig och tanig om rumpan, men vilka språng!! 
denna träningen strålade solen som tusan in genom en liten glugg ovanför ena ridhusdörren. Då fick vi ett par stopp, och Loppan sa att det var bra att jag fick se hur Lucie kunde stanna när tex ljuset ändrades, och att jag klarade det väldigt bra. träningen flöt på som en dans!

Men nu fick vi problem med Sunny. Hon hade röntgats hos sin nya familj, bara för att säkra liksom, sa de. Hon hade hovbroskförbening, en kronisk sjukdom. Vi var helt enkelt tvugna att ta tillbaka Mumintrollet. Jag blev helt förstörd. jag ville ju ha Lucie!!! Pappa var helt på min sida, mamma mer tveksam, eftersom Loppan hade berättat att förra ryttaren haft problem, samt att hon inte var helt lätt på något sätt egentligen. Men jag var hundra procent säker. 
Till slut gick det att ordna så himla bra att Sunny nu står i Kalmar och är ridskolehäst de flesta dagar i veckan, och har en skötare ett par. Hon har tävlat lite 80 cm och är enligt Loppan superfavoriten på ridskolan, alla vill rida henne! till skillnad från Lucie passar det henne som handen i handsken att alla, alla, alla vill klappa och borsta och gosa. Lucie är helt klart en enmanshäst!

Lucie följde med oss hem den 4 juli 2008, efter besiktning hos Loppan av Magnus Algotsson, U.A.
Så här såg hon ut efter runt 10 dagar hos oss, efter ett välbehövt bad:

Ser ni det lilla vita på insidan av bakbenet? Stygn. Efter bara en vecka hos oss fick Lussan antagligen en pinne i benet i hagen, och fick sys med 3 stygn.



Vår första tävling var en klubbtävling i Jämjö Hästsällskap. Vi hoppade 80 cm Clear Round felfritt och vann sedan LD:n (runt 10-13 startande, sammanslagna kategorier, skulle jag gissa). Gissa om jag var hur glad som helst!


såhär såg vi ut på ärevarvet. Vilket smajl, den bjuder jag på! Fotograf: Christian Rostedt! Tillägger jag för jag är så snäll ;)

21 September 2008 hoppade vi vår första lokala hoppning, LD och LC. Vi var felfria i båda klasserna och kom 9a, sista placerade, i LCn!!
Har bara filmer därifrån tyvärr :( Ska se ifall jag kan klura ut ifall man kan lägga ut filmer som lilla Tove gör? Om någon vet ifall man kan det, kommentera!!!! :D

Den 12 oktober 2008 hoppade jag två 90 cm på klubbtävlingen hemma och stannade ut mig i dem båda. Blev ganska förstörd, hon var tittig och stannade ut sig på titthindret. 
Tränade som vanligt med Camilla och det gick lite sådär bra...
Den 16 november 2008 red jag LC på lokal(?) tävling hemma. Lussan kändes så himla motvillig, som på senaste träningen. Ett stopp på första hindret. Hon bromsade sedan så mycket och så långt innan hindret att jag insåg att något var fel. Utgick efter stoppet flera meter från andra hindret.
Hittar inte riktigt datum men 1 december var vi iallafall i Helsingborg för andra gången på kort tid. Lussan hade en massiv låsning ovanför virveln strax vänster om ryggraden. Blev ordinerad en riktigt långsam igångsättning eftersom jag köpte henne i lite för dålig form för tävling. 
I början av nästa år, i slutet av januari var jag igång för träning igen. Camilla fick barn, och jag studsade lite med Eva. Hon stannade ganska mycket oprovocerat, och jag blev ganska nervös varje gång vi skulle hoppa. men sen gick det ganska bra, tusen gånger bättre än i november 08.
När Camilla kom tillbaka och vi började hoppa igen så var problemen ganska mycket igång igen. Lussan bara stannade inte utan gick inte att skritta ut, hon slängde sig otroligt mycket, lyfte både fram och bak och studsade runt. Hon gjorde ridskoleryttarna livrädda.
Den 20 februari var vi med i en klubbhoppning och Lussan var helt omöjlig. Det går inte riktigt att beskriva men hon stannade på ett hemskt sätt och jag var helt förstörd när jag lämnade banan.


Någonstans i mitten av April kom kiropraktorn för att kolla till Lussan. Vi fick tips om att ge munkpeppar, ett naturpreparat för hormonstinna ston.
Efter två veckor var Lucie som en helt annan häst. Tilliten jag tidigare känt att hon hade för mig kom fram på ett helt annat sätt, hon var pigg och glad hela tiden och började hoppa som den kanon jag hittade i Kalmar.
Den 18 april tävlade vi 80 cm bed A och 90 cm A:0/A:0. Vi var felfria i 80 och hade ett sånt struntpet i 90n.
Var så glad att jag grät hela kvällen av lycka. Tårarna sitter i halsen nu när jag skriver detta. Lyckan var total.

Den 1 maj hoppade jag hemma på lokal tävling, LD och LC. Gjorde en klubbtävling veckan innan och var felfri i 80.
var felfri i 80 även denna gången, red som en kratta i 90 och hade två ner. var ändå sjukt glad...Att Lussan kunde hoppa lika bra hemma som ute på tävling var helt otroligt.

den 24 maj red jag 90 och 95 i Nybro. Vann 90 med ett par sekunder och var felfri. En utav mitt livs bästa dagar!!! hade ett ner i omhoppningen i 95, var otroligt nöjd!

den 30 maj red jag snapphanarna och var felfri i 80 och vann 90. Vinst igen, trots att jag var näst först ut! Strålade som en sol!

Sen hoppade jag även ronneby veckan efter, var tvåa i 90, men vi var båda trötta i 95 och slutade på ett stopp, en volt, ett ner och tidsfel. Sammanlagt 20 fel, men brydde mig inte så mycketom det.

Nu skulle jag debuterat en meter emd Lucie som blev skadad, men jag firar ändå ett år med henne!!! 


Ett år med världens finaste häst som jag älskar mest av allt! I september ska vi vara friska och glada och rida DM i 1 m, det kan ni ge er på ;)


alltid Lussan och Alva <3 Gissa hur stolt jag är över min lilla bebis! <3