Torsdag i Kalmar stad!
(Eftersom det hänt massa saker nu på jättekort tid kommer det flera inlägg, ett/dag)
Ja, torsdag var dagen D för Lussebullen. Ett besök till Kalmar ATG och Lena skulle avslöja var stackaren hade ont.
Vi skulle vara duktiga och kom en halvtimme för tidigt, halv ett, och ställde in gullet i en ledig box. Men på grund av lunchstängt och en jäkligt jobbig tant kunde vi inte skriva in oss förrens strax innan halv två. Kul för Luce att stå i en box i en timme. Hmm, nej.
Vi fick i alla fall Lena, som planerat, och vi gick först och longerade henne lite grann. Lussan var väldigt duktig och sprang finfint. Lena tyckte att det såg väldigt lindrigt ut på volt, mycket lovande :)
Sedan sprang jag med henne på det hårda golvet då, och hon tyckte att även det såg helt okej ut, inte rent, men inte uselt heller. En kille böjde åt henne, först högt, och Lussan stod helt snällt och väntade och sprang ungefär likadant som innan böjningen. Sedan böjde han lågt och då blev hon lite halvvild :( Ajajaj mamma sa hon och hoppade på bakbenen. Men killen var stenhård, han bara höll kvar fastän hon blev lite arg och ledsen för att det ömmade så. Men han lyckades hålla kvar benet böjt, och när jag sedan började springa klonkade hon iväg, vääldigt halt. Då förstod väl Lena vad vi menade :P Vi fick gå in och bedöva, väntade 20 och böjde och sprang igen. Kotan hade vi bedövat då, och tjoho vilken träff! Lussan varken ömmade eller haltade. Vi longerade igen för att se ifall det var något bak med, som Caroline kanske trodde. Lena såg ingenting som tur var :) Vi röntgade för säkerhets skull, Lussan var jääääätteduktig :D Stod helt blickstilla och slängde sig inte en enda gång (gäller faktiskt hela besöket :D). Och det var inga fel på skelettet inte!
Hon fick en spruta med kortison och tuppkam i kotan, samt restriktioner om sjukhage och promenad två veckor. Om 14 dagar ska vi tillbaka. En vrickning är diagnosen! mycket bra kämpat av min tappra ponny och den bästa diagnosen vi kunde ha fått trots att hon var så halt.
Vi kom hem i det här supercoola bandaget!!!
vad säger du nu va, Tove?!
Lussans stjärnstatus är så tydlig att de blingade upp henne med rosa bandage. På eget initativ! Ha! Miro må vara bling&guldgossen men Lussan är rosa! Jag är riktigt stolt :)
dålig bildkvalité, men i alla fall, så här såg bästisen ut hemma i stallet igen :)
Strax kommer mer, om hopptävlingarna hemma på KLRK ;)
Pop!
Ja, torsdag var dagen D för Lussebullen. Ett besök till Kalmar ATG och Lena skulle avslöja var stackaren hade ont.
Vi skulle vara duktiga och kom en halvtimme för tidigt, halv ett, och ställde in gullet i en ledig box. Men på grund av lunchstängt och en jäkligt jobbig tant kunde vi inte skriva in oss förrens strax innan halv två. Kul för Luce att stå i en box i en timme. Hmm, nej.
Vi fick i alla fall Lena, som planerat, och vi gick först och longerade henne lite grann. Lussan var väldigt duktig och sprang finfint. Lena tyckte att det såg väldigt lindrigt ut på volt, mycket lovande :)
Sedan sprang jag med henne på det hårda golvet då, och hon tyckte att även det såg helt okej ut, inte rent, men inte uselt heller. En kille böjde åt henne, först högt, och Lussan stod helt snällt och väntade och sprang ungefär likadant som innan böjningen. Sedan böjde han lågt och då blev hon lite halvvild :( Ajajaj mamma sa hon och hoppade på bakbenen. Men killen var stenhård, han bara höll kvar fastän hon blev lite arg och ledsen för att det ömmade så. Men han lyckades hålla kvar benet böjt, och när jag sedan började springa klonkade hon iväg, vääldigt halt. Då förstod väl Lena vad vi menade :P Vi fick gå in och bedöva, väntade 20 och böjde och sprang igen. Kotan hade vi bedövat då, och tjoho vilken träff! Lussan varken ömmade eller haltade. Vi longerade igen för att se ifall det var något bak med, som Caroline kanske trodde. Lena såg ingenting som tur var :) Vi röntgade för säkerhets skull, Lussan var jääääätteduktig :D Stod helt blickstilla och slängde sig inte en enda gång (gäller faktiskt hela besöket :D). Och det var inga fel på skelettet inte!
Hon fick en spruta med kortison och tuppkam i kotan, samt restriktioner om sjukhage och promenad två veckor. Om 14 dagar ska vi tillbaka. En vrickning är diagnosen! mycket bra kämpat av min tappra ponny och den bästa diagnosen vi kunde ha fått trots att hon var så halt.
Vi kom hem i det här supercoola bandaget!!!
vad säger du nu va, Tove?!
Lussans stjärnstatus är så tydlig att de blingade upp henne med rosa bandage. På eget initativ! Ha! Miro må vara bling&guldgossen men Lussan är rosa! Jag är riktigt stolt :)
dålig bildkvalité, men i alla fall, så här såg bästisen ut hemma i stallet igen :)
Strax kommer mer, om hopptävlingarna hemma på KLRK ;)
Pop!
Kommentarer
Trackback
