shallala

Nää, torsdagens besök på Kalmars ATG-klinik visade ingen större förbättring under longering. Därför sprutades hon i kotleden med kortison åter igen och hon ska även äta Metacam, eftersom veterinären nu trodde att ligamenten var lite påverkade av vrickningen vilket inte är särskilt överraskade har jag nu lärt mig. Är dock inte lika nöjd med vet. denna gången som jag var förra, eftersom hon nu inte blivit bättre (såifall bara litegrann, det kan jag inte avgöra helt :P) borde hon gjort en noggrannare bedömning tycker jag. Tex ultraljud eller böjning på andra ben? Kolla kiropraktorn kanske? Jag fick aldrig ur mig några frågor heller, blev lite stressad själv.
Får se hur det går om två veckor när hon ska vara bra förhoppningsvis.. Men vrickningar kan ju alltså ta tid. Får hoppas att hon bättrar på sig :)

Annars en ganska lugn vecka som går på :) Packar och så vidare, det går ganska bra tycker jag :)

Inte mer att säga idag!

Ciao!

Tisdagen inleddes med att hela familjen satt bänkade framför TVn och såg ett avsnitt av dexter, säsong 2. Vi följde inte detta från starten när första säsongerna gick på Tv, utan köper istället alla avsnitt på DVD.

för er som aldrig sett ett avsnitt ur denna fantastiska serie: (avslöjar ingenting från säsong 2 för er som bara sett ettan)
Dexter Morgan jobbar som blodanalystekniker på Miamipolisens mordavdelning. Han analyserar blodspår för att hjälpa till med utredningen av mord. Han har ett stadigt förhållande med Rita och är mycket nära hennes två barn Astor och Cody.
Men under fasaden av en genomtrevlig kille finns Seriemördaren Dexter.
Den dexter som såg sin mamma mördas vid en ålder av 3, den Dexter som följer sin styvfars kodex om att bara avliva mördare som "förtjänar att dö". Han har sen han varit liten haft ett enormt behov av att döda, det har inte funnits något annat sätt för honom att klara av att verka vara en normal människa annars. Det har varit det enda som fått honom att känna sig levande. Hans styvpappas kodex skyddar honom från att åka dit samtidigt som den är full av hedern som styvpappa Harry fått av att jobba som polis.... Eller?

Serien är nog bra på alla sätt och vis, introt är antagligen det bästa och mest genomtänkta någonsin. Det speglar verkligen hans fasad av att vara en schysst kille, fastän insidan är svart och stenhård. Dock ändras bilden av honom från första avsnittet säsong 1 till nu, (vi är på avsnitt 5 på säsong 2) men storyn är densamma.
Varenda program överraskar en verkligen, man bara stirrar på TVn, helt tagen.

Alltså! Titta på Michael C. Hall i rollen som Dexter Morgan i serien Dexter, den är verkligen värd det!
Dessutom ser man hur man själv kan sitta och "heja" på en seriemördare och hoppas att han klarar sig undan att bli påkommen... Samtidigt som man tycker att det är helt fruktansvärt att han mördar.



Omslaget till andra säsongen.



utom att jag kände för att slå ett slag för denna sjuka serie händer inget mer idag än packning för Slovenien och stallet.

Pop!


tillägger också nu såhär i efterhand (när jag kollat runt lite på internet) att författaren till böckerna som grundade TVserien heter Jeff Lindsay.
Böckerna finns på engelska och den recensionen jag såg var strålande.
*Darkly Dreaming Dexter
*Dearly Devoted Dexter
*Dexter in the Dark
*Dexter by Design
*Dexter is Delicious
heter böckerna och jag slår vad om att de är fullkomligt lysande. ska checka in efter att vi sett klart serien.
Kan även upplysa er om att Jennifer Carpenter som spelar Debra Morgan, dexters låtsassyster, och Michael C. Hall är gifta sedan ett år tillbaka! Vad gulligt!

Nu är jag klar :)
Ciao!

Moa och Calle skulle självklart vara med på de regionala tävlingarna hemma i Karlskrona i fredags. Första klassen var 110!
De är såklart väldigt säkra i 110n nu, och Moa red lugnt och säkert, mycket tjusigt. Dock kunde hon ridit fortare tycker jag ;) Men hon är lite för smart för det :D 5a blev slutresultatet! Mycket bra alltså, för småråttorna :)

Sedan var det dags för 120, då gick självaste mästaren banan med Moa. Jag alltså, som tvingade på henne några svängar ;) Fast den värsta supersvängen hittade hon själv. Bra tänkt, jag var supernöjd med vägarna vi valt ut ;)
Och som den lilla ungen red! Skitsnyggt, säkert och hon tog precis lagom chansningar (med tanke på att det var gräs och deras andra 120 tillsammans ganska vilda chansningar faktiskt ;) ).
Resultatet då...?
En femte plats för dem i 120 med!!!!! Grymt bra jobbat, både syster och Carlpedal. De var väldigt nöjda, med all rätt! Woho!

Måste tillägga att hon hade bäst placeringar av KLRKs ekipage den dagen. Man får ju vara lite stolt ;)

Vi hade massa ryttare med på fredagen. Dessa ekipage bär stolt KLRKs färger :D :
Moa Zalar och Cabanel- femteplacerade i både 110 och 120 cm
Therese Svensson och Lancelot- sjätteplacerade i 110 cm
Caroline Ohlsson och Hekla
Christian Rostedt och Bally Leo
Malin Johannesson och Rolett
Cecilia Johansson och Emboli
Matilda Ljungberg och Importance (dock lånad häst (: )
Linn Svensson och Nimbo of Q- sjätteplacerad i 125 cm
sophie hauffman och Wentus

På lördagen fanns flera av de ekipagen med, placerade sig gjorde dock endast Linn och Nimbo, femteplacerade i 120 cm! :)
Alla resultat från fredagen (snart även från lördagen gissar jag) finns på www.klrk.se



ja, lördag, lördag, lördag.
Moa och Calle startade 120, deras första nationella tävling tillsammans. jag var givetvis nervös som vanligt, pulsen på tusen ;O
Såg himla fint ut faktiskt, till en röd maffig oxer med grind under. Storasyster hade tappat tygel och stigbygel. Hon hoppades att han skulle stanna, men givetvis... När man vill det en enda gång så hoppar hästen. han bara slänger sig över och landar på bakbommen och... Går omkull. Bogen slår i marken med en sån fart, Moa landar på vänstersidan, på lår och arm. Jag trodde jag skulle få en hjärtattack alltså, jag bara springer i full fart fram till Moa som ligger, helt chockad, på marken och typ hyperventilerar. Calle slänger sig upp och springer mot utgången där Lina Romlin (tidigare ägare till cabanellos). Moa hade då inte ont någonstans.
Jag måste stanna på banan och flagga, de andra går och besiktigar Calle, som går igenom utan problem. Moa sitter  upp och känner ingen skillnad, skuttar lite och går sedan ner.

FYYY! helt vedervärdigt, jag trodde jag skulle svimma och slå i bakhuvudet och bli liggandes. Vilken pärs.
Dock är mina små syskon oskadda, dock blev Moa lindad så hårt av far (the master of sportskador) att hon liksom fick en extra rumpa. Man måste vara med för att förstå, hahaha! Men hon mår bra nu, om än lite blå :)


gammal bild på calleponken när Moa red honom där han stod när Romlins ägde honom. Vilken sötnos!

Hittade även massa gamla bilder på Lussan från våra första tävlingar i Moas mapp här på pappas dator (på min funkar inte internet :o).
Kolla in snyggingen på typ 80 cm ;)

Värmer upp i jämjö. Sötnosen!


80 cm, vad stor hon ser ut! Biffen :D


tjoho! (massa grus, orkade inte redigera ;) )


Ja, det är ett stort huvud ;) Kan bara säga att jag hoppas att hon har lite mer rumpa nu för att balansera upp det ;)


hon ser lite nanig ut, eller så fick hon en fluga i ögat. Charmtrollet ;) Våran första blågula rosett i alla fall!


Det var allt för idag!
Ciao!

(Eftersom det hänt massa saker nu på jättekort tid kommer det flera inlägg, ett/dag)
Ja, torsdag var dagen D för Lussebullen. Ett besök till Kalmar ATG och Lena skulle avslöja var stackaren hade ont.
Vi skulle vara duktiga och kom en halvtimme för tidigt, halv ett, och ställde in gullet i en ledig box. Men på grund av lunchstängt och en jäkligt jobbig tant kunde vi inte skriva in oss förrens strax innan halv två. Kul för Luce att stå i en box i en timme. Hmm, nej.
Vi fick i alla fall Lena, som planerat, och vi gick först och longerade henne lite grann. Lussan var väldigt duktig och sprang finfint. Lena tyckte att det såg väldigt lindrigt ut på volt, mycket lovande :)
Sedan sprang jag med henne på det hårda golvet då, och hon tyckte att även det såg helt okej ut, inte rent, men inte uselt heller. En kille böjde åt henne, först högt, och Lussan stod helt snällt och väntade och sprang ungefär likadant som innan böjningen. Sedan böjde han lågt och då blev hon lite halvvild :( Ajajaj mamma sa hon och hoppade på bakbenen. Men killen var stenhård, han bara höll kvar fastän hon blev lite arg och ledsen för att det ömmade så. Men han lyckades hålla kvar benet böjt, och när jag sedan började springa klonkade hon iväg, vääldigt halt. Då förstod väl Lena vad vi menade :P Vi fick gå in och bedöva, väntade 20 och böjde och sprang igen. Kotan hade vi bedövat då, och tjoho vilken träff! Lussan varken ömmade eller haltade. Vi longerade igen för att se ifall det var något bak med, som Caroline kanske trodde. Lena såg ingenting som tur var :) Vi röntgade för säkerhets skull, Lussan var jääääätteduktig :D Stod helt blickstilla och slängde sig inte en enda gång (gäller faktiskt hela besöket :D). Och det var inga fel på skelettet inte!
Hon fick en spruta med kortison och tuppkam i kotan, samt restriktioner om sjukhage och promenad två veckor. Om 14 dagar ska vi tillbaka. En vrickning är diagnosen! mycket bra kämpat av min tappra ponny och den bästa diagnosen vi kunde ha fått trots att hon var så halt.

Vi kom hem i det här supercoola bandaget!!!

vad säger du nu va, Tove?!
Lussans stjärnstatus är så tydlig att de blingade upp henne med rosa bandage. På eget initativ! Ha! Miro må vara bling&guldgossen men Lussan är rosa! Jag är riktigt stolt :)

dålig bildkvalité, men i alla fall, så här såg bästisen ut hemma i stallet igen :)

Strax kommer mer, om hopptävlingarna hemma på KLRK ;)

Pop!

Härmed är jag intagen på Estetiska programmet i Karlskroná, som finns på Törnströmska gymnasiet! I tidningen idag kan man se var alla ská gå!!

Speciellt grattis till Emmelie och Ebba med, eftersom de lyckádes komma in på friör!

Woho!

Ja, én mixad vecka blir det sannerligen denna veckan.
Måndag (igår) var bara segdeg och Luce på dagen, jag kände mig inte så bra :( Men det släppte framåt kvällen och tur var väl det, för pappas GP-tävling var igår :) Friidrott för hela slanten alltså.. Dessvärre tog jag med mig mina älskade vänner som inte har alla knappar i koftan riktigt. De applåderade och busvisslade varje gång pappa pratade i princip. Tommy (pappas kollega på radiosporten) var väldigt imponerad över våra frisyrer också, får jag tillägga. Han kände knappt igen mig för mitt hår sa han. "Jag har det lite ljusare nu", sa jag. Varpå han svarade "Nää, det är bara så..." "Stort?" frågade jag. "Ja, stort, precis", sa lilla Tommy. Emmelie (a.k.a flickan med håret) har ju också ett riktigt ruffs, liksom Ashi och Ebba med sina tjusiga frisyrer varenda dag! Ja, vilket järngäng.

Tävlingen flöt i vilket fall på bra, och vi åkte hem redan 21, till Emmelie för Singstarkväll! :D Väldigt mysigt!

Nu idag, tisdag, så fick jag skjuts hem på Ems moped redan vid nio, hon jobbar sedan. Åkte till Lussan vid elvatiden och borstade snyggingen så hon blänkte. Sedan tog jag och Moa upp henne (i träns, hon är ganska stark när hon är uttråkad ;) ) för att springa lite på asfalten/cykelbanan. Stackaren haltar fortfarande, om än inte lika mycket. Men ändå :( Nu ahr vi i alla fall bokat tid!!

Ikväll blir det Allsång i Hoglands Park med brudarna bruse, Ems, Ashi och Ebba alltså¨. Vi ska sälja programblad för att tjäna lite pengar. Lycka!! Just nu är jag lite pank, eftersom jag konsekvent lägger undan alla pengar till Falsterbo och låtsas som de inte finns! Pengarna behövs, eftersom jag inte räknat in i min planering att jag behöver ett nytt blingbling pannband till Lussans cognacfärgade träns. Hon är en sån discopingla ju!!!! Vet inte om jag nämnt det, men alla vet nästa det ändå.. Gullet har en guldglittrig grimma! Fick den i födelsedagspresent och den används flitigt för att glamma upp stallvardagen.

Onsdag blir mest puts på den stackars skadade damen, lite smått planering inför Falsterbo och seg! Torsdag åker vi till Kalmar ATG med Bullen för att laga benet, förhoppningsvis. Fredag, lördag, söndag är det tävlingar igen på KLRK, denna gången för häst. Lycka till Moa och Calle som ska rida 110 och 120 på fredag och 120 på lördag.

Har jag förresten sagt resultaten i Udden? Om inte, fyra fel i båda klasserna! Ett stopp på första hindret pga lite glömska från min ystrasyster. Hon drev på mycket bra (det var en A:0, tidshoppning alltså) men glömde att Calle behöver mycket hand för att känna sig säker. Sedan klarnade huvudet och de var mycket duktiga!!! Synd på ett sånt skitstopp, annars hade de lätt placerat sig ;)
120n var också ett stopp, för det var med en tidshoppning och Moa tog en riktigt snäv sväng innanför ett hinder på en mur. Calle blev lite paff och stannade, men hoppade sedan över galant, och trots det hade de bra tid :O bra kämpat kompisar :)

Ja, det blev mycket information detta. Nu ska jag kila och duscha snart.
Ciaociao!

(jag kan inte alla datum etc exakt, så mycket "fakta" är oexakt i texten.)

Sommaren innan jag skulle fylla 13 fick jag en ponny.
Hon var 145 cm hög, 12 år gammal och hette Starias Sundancer. Den lilla newforestponnyn hade en sån fluffig lugg och var lite trind, så hon kallades för Mumin. Sunny var min allra första häst efter 8 år på ridskola. Hon hade gått LB i både hoppning och dressyr, och var den ultimata förstaponnyn, en riktig läromästare. Väldigt olik alla supervilda ponnyer jag ridit på ridskolan.

Såhär såg Sunny ut i hagen hemma i Karlskrona, vår första vinter.



För att göra en lång historia kort... En förstaponny var inte en ponny för mig, Sunny var alldeles för lugn och snäll och jag kunde inte uppskatta det fastän det var såna superegenskaper. Sunny blev till salu.

Runt den 17 maj 2008 åkte Sunny till Stall Östragård, ett väldigt seriöst salustall för ponnyer. En dag senare kom en mamma och hennes 12åriga dotter och kollade på Sunny och de bestämde sig nästa dag. Sunny gick igenom besiktningen och de tog med henne hem till Skåne.

I början av vecka 22 ,2008 pratade mamma i telefon med ägaren av Stall Just och personen som drev (och driver) Kalmar Hästsportklubb om en d-ponny jag provat föregående vecka. Ponnyn hette June och var en liten osäker varelse men som hade gått Msv A och var en riktig hoppkanon. Jag blev jättefäst vid henne, antagligen för att hon inte var så enkel och så. Vi bestämde oss för att ringa till Elisabeth Flygt på Stall Just eftersom hon hade sålt ponnyn till den nuvarande ägaren.
Mamma berättade om våra små problem angående ponnyn, tex att hon var väldigt liten och att hon då var så istadig. Elisabeth, eller Loppan som hon är mer känd som, sa direkt att det inte var något bra köp, eftersom June hade ryggproblem. Hon kunde bara bära upp en lätt ryttare och därför avrådda Loppan oss från att provrida igen osv. Hon tipsade istället om en "stor och rejäl hopponny som vi absolut borde testa!". Ponnyn var importerad vid 7 års ålder från Holland av Loppan själv, som skulle sälja henne i Sverige. Så länge fanns hon på ridskolan, fast hon var inte riktigt lämplig för lektionerna. En elev Loppan hade i sin hoppgrupp blev väldigt fäst vid ponnyn och hade köpt henne, trots att Loppan höll på att förbjuda henne, eftersom hon enligt Loppan var lite för liten och mesig för att klara av ponnyn. Hon la även till att det var ett bra pris just ny eftersom den förra ägaren fått problem och inte kunnat tävla den. "Snart är den uppe på LB och då kostar den hur mycket som helst".

Jag var lite skeptisk till att mamma inte frågat mer om hästen. Varför hade de fått problem? Ville hon inte bara få bort den och sa därför att June hade problem? Jag visste inte ens namnet på ponnyn, vilket kändes ganska viktigt då... Men jag bestämde mig för att åka och provrida eftersom jag bara ridit runt 5-7 st då.

I Smedby, Kalmar låg ridskolan och där stod för tillfället ponnyn som tränades av en annan ponnyryttare då och då och var annars ledarhäst vid uteritter. Ponnyryttaren, Lisa, hade en d-ponny som hon tränade för Loppan och red i klubbens div. 1 lag med.

Vi kom lite tidigt till Kalmar. Jag var som vanligt lite nervös, eftersom jag knappt visste något om hästen och för att Loppans son tidigare red svåra klasser på häst, och därför har Loppan stor koll. Desvärre trillade han (första dagen hos Lisen Bratt-Fredriksson och Peder) av en unghäst och fick svåra skador för livet. Detta hände för flera år sedan men skadorna är omfattande.

Loppan såg glad och trevlig ut, hon berättade att hon kollat papprena och att ponnyn var född 1997 (11 år då), massiv och med okänd härstamning. 147 cm var den slutmätt till och den hade licens. Resultat fanns på lokal nivå (LC) men bara några stycken, precis när tjejen köpt ponnyn när den var runt 8 år. Sedan hade den börjat krångla, speciellt stanna på hinder, förklarade Loppan, eftersom tjejen var alldeles för mesig och vågade inte driva på ponnyn bara för att den var pigg i sig själv.

"det här är Lucie, med -ie på slutet" sa Loppan. Och så här såg hon ut:



Ja, det var ingen vacker ponny. Dåligt borstad, med massa ärr på alla ben och manen tufsig, dåligt ryckt och i en enda röra. Den hade lite muskler, men behövde mycket mer, och revbenen syntes lite för tydligt. Givetvis fick jag en liten känsla av "jag måste rädda den stackaren från ridskolan" blandat med myyycket "men herregud, går den ens att rida?".
Och ja, det gick. Väldigt bra till och med. Markarbetet kunde man inte tala om, den sprang och sprang och sprang, var himla dålig på att ta förhållningar, den gick inte i form och var allmänt bara för mycket för mig att få ihop. När vi gick över bommar sen gick det dock mycket bättre. En ny sida kom fram. Lite försynt, med huvudet längre ner, kikade hon på bommarna medans hon gick med enormt steg över dem. Det kändes som om vi bara flöt över.
Sedan byggdes det upp till ett litet hinder. Jag kom ihåg att Loppan sa att, fastän hon var så himla pigg och faktiskt stark, så behövde hon ben. Jag la till skänkeln, och vi studsade över. Sedan lades mer och mer till, bla en muraktig oxer och en stor regnbågeoxer på minst 1 m. Hon bara svävade över allting, och jag hade aldrig hoppat högre än 1 m innan. 

Loppan verkade positivt överraskad och sa att Lucie verkade trivas. Att hon inte stannade en enda gång var underbart sa hon bland annat. Vi åkte hem glada i hågen, speciellt jag såklart!!

Vi bestämde att jag skulle träna Lucie med en av Loppans träningsgrupper, några från div 1 och några från div 2. Jag tog en reservplats. Det gick hur bra som helst, så här så Lucie ut då:

Lite oformlig och tanig om rumpan, men vilka språng!! 
denna träningen strålade solen som tusan in genom en liten glugg ovanför ena ridhusdörren. Då fick vi ett par stopp, och Loppan sa att det var bra att jag fick se hur Lucie kunde stanna när tex ljuset ändrades, och att jag klarade det väldigt bra. träningen flöt på som en dans!

Men nu fick vi problem med Sunny. Hon hade röntgats hos sin nya familj, bara för att säkra liksom, sa de. Hon hade hovbroskförbening, en kronisk sjukdom. Vi var helt enkelt tvugna att ta tillbaka Mumintrollet. Jag blev helt förstörd. jag ville ju ha Lucie!!! Pappa var helt på min sida, mamma mer tveksam, eftersom Loppan hade berättat att förra ryttaren haft problem, samt att hon inte var helt lätt på något sätt egentligen. Men jag var hundra procent säker. 
Till slut gick det att ordna så himla bra att Sunny nu står i Kalmar och är ridskolehäst de flesta dagar i veckan, och har en skötare ett par. Hon har tävlat lite 80 cm och är enligt Loppan superfavoriten på ridskolan, alla vill rida henne! till skillnad från Lucie passar det henne som handen i handsken att alla, alla, alla vill klappa och borsta och gosa. Lucie är helt klart en enmanshäst!

Lucie följde med oss hem den 4 juli 2008, efter besiktning hos Loppan av Magnus Algotsson, U.A.
Så här såg hon ut efter runt 10 dagar hos oss, efter ett välbehövt bad:

Ser ni det lilla vita på insidan av bakbenet? Stygn. Efter bara en vecka hos oss fick Lussan antagligen en pinne i benet i hagen, och fick sys med 3 stygn.



Vår första tävling var en klubbtävling i Jämjö Hästsällskap. Vi hoppade 80 cm Clear Round felfritt och vann sedan LD:n (runt 10-13 startande, sammanslagna kategorier, skulle jag gissa). Gissa om jag var hur glad som helst!


såhär såg vi ut på ärevarvet. Vilket smajl, den bjuder jag på! Fotograf: Christian Rostedt! Tillägger jag för jag är så snäll ;)

21 September 2008 hoppade vi vår första lokala hoppning, LD och LC. Vi var felfria i båda klasserna och kom 9a, sista placerade, i LCn!!
Har bara filmer därifrån tyvärr :( Ska se ifall jag kan klura ut ifall man kan lägga ut filmer som lilla Tove gör? Om någon vet ifall man kan det, kommentera!!!! :D

Den 12 oktober 2008 hoppade jag två 90 cm på klubbtävlingen hemma och stannade ut mig i dem båda. Blev ganska förstörd, hon var tittig och stannade ut sig på titthindret. 
Tränade som vanligt med Camilla och det gick lite sådär bra...
Den 16 november 2008 red jag LC på lokal(?) tävling hemma. Lussan kändes så himla motvillig, som på senaste träningen. Ett stopp på första hindret. Hon bromsade sedan så mycket och så långt innan hindret att jag insåg att något var fel. Utgick efter stoppet flera meter från andra hindret.
Hittar inte riktigt datum men 1 december var vi iallafall i Helsingborg för andra gången på kort tid. Lussan hade en massiv låsning ovanför virveln strax vänster om ryggraden. Blev ordinerad en riktigt långsam igångsättning eftersom jag köpte henne i lite för dålig form för tävling. 
I början av nästa år, i slutet av januari var jag igång för träning igen. Camilla fick barn, och jag studsade lite med Eva. Hon stannade ganska mycket oprovocerat, och jag blev ganska nervös varje gång vi skulle hoppa. men sen gick det ganska bra, tusen gånger bättre än i november 08.
När Camilla kom tillbaka och vi började hoppa igen så var problemen ganska mycket igång igen. Lussan bara stannade inte utan gick inte att skritta ut, hon slängde sig otroligt mycket, lyfte både fram och bak och studsade runt. Hon gjorde ridskoleryttarna livrädda.
Den 20 februari var vi med i en klubbhoppning och Lussan var helt omöjlig. Det går inte riktigt att beskriva men hon stannade på ett hemskt sätt och jag var helt förstörd när jag lämnade banan.


Någonstans i mitten av April kom kiropraktorn för att kolla till Lussan. Vi fick tips om att ge munkpeppar, ett naturpreparat för hormonstinna ston.
Efter två veckor var Lucie som en helt annan häst. Tilliten jag tidigare känt att hon hade för mig kom fram på ett helt annat sätt, hon var pigg och glad hela tiden och började hoppa som den kanon jag hittade i Kalmar.
Den 18 april tävlade vi 80 cm bed A och 90 cm A:0/A:0. Vi var felfria i 80 och hade ett sånt struntpet i 90n.
Var så glad att jag grät hela kvällen av lycka. Tårarna sitter i halsen nu när jag skriver detta. Lyckan var total.

Den 1 maj hoppade jag hemma på lokal tävling, LD och LC. Gjorde en klubbtävling veckan innan och var felfri i 80.
var felfri i 80 även denna gången, red som en kratta i 90 och hade två ner. var ändå sjukt glad...Att Lussan kunde hoppa lika bra hemma som ute på tävling var helt otroligt.

den 24 maj red jag 90 och 95 i Nybro. Vann 90 med ett par sekunder och var felfri. En utav mitt livs bästa dagar!!! hade ett ner i omhoppningen i 95, var otroligt nöjd!

den 30 maj red jag snapphanarna och var felfri i 80 och vann 90. Vinst igen, trots att jag var näst först ut! Strålade som en sol!

Sen hoppade jag även ronneby veckan efter, var tvåa i 90, men vi var båda trötta i 95 och slutade på ett stopp, en volt, ett ner och tidsfel. Sammanlagt 20 fel, men brydde mig inte så mycketom det.

Nu skulle jag debuterat en meter emd Lucie som blev skadad, men jag firar ändå ett år med henne!!! 


Ett år med världens finaste häst som jag älskar mest av allt! I september ska vi vara friska och glada och rida DM i 1 m, det kan ni ge er på ;)


alltid Lussan och Alva <3 Gissa hur stolt jag är över min lilla bebis! <3


 

Ja, fredag, denna fredag som jag sett fram emot/varit nervös för/laddat inför... Den gick inte enligt planen för fem öre. Faktiskt, så kom jag inte ens upp i sadeln.

På besiktningen så haltade Lussan ganska tydligt i traven. Det var inget snack om saken, att starta var inget alternativ. Vi tog av broddarna, och det blev snäppet bättre, men hältan fanns helt klart kvar. För att vara ärlig hade jag inte långt till tårarna när vi snopna traskade ner mot stallet... Jag hade varit nervös i fem dagar innan, jag hade visualiserat banan en miljon gånger, jag hade smörjt, badat och borstat till allt var strålande rent. Och på ett par minuter fick jag ställa om till att nää. Det blev ingen debut, banan jag så många gånger ridit i huvudet skulle jag aldrig rida på riktigt. Fy vad besviken jag var!!

När sorgen lagt sig lite satte jag mig inte bara för att tjura järnet, utan oron över min älskade Lussebullen och hennes stackars små ben.

Klockan 13 kom distriksveterinären, norska Caroline som vi haft innan vid bla vaccination, som är väldigt trevlig. Skönt att ha någon man känner till sedan innan.
Hon tittade igenom Luce och frågade några små frågor om ridningen föregående dagar etc. Sedan gick vi upp till lilla ridhuset (bastun, vi svettades så det rann efter 10 sekunder där inne) och sprang+ longerade. Hon var ganska positiv till att det var som värst först när hon började trava, och efter ett varv på volten blev det lite bättre. Vi lämnade lilla ridhuset och gick till asfalten för att böja igenom henne. Hon böjde runt om "rent allmänt" (alltså hon delade inte upp böjningen på benen, utan böjde hela jämnt) och konstaterade att hon var lätt halt båda bak och ganska kraftigt på höger fram. För att precisera hältan böjde hon först högt på benet, då var hältan ganska lätt. När hon sedan tog lågt var hältan rejäl :'(
Helt klart sitter det mycket i hov/kotled höger fram. Nu får vi smälta detta, sätta henne i sjukhage med pyttepromenader (5 min) varje dag och ringa till ATG i Tingsryd. Tove Svensson var där med Miro och Yvonne (mamma Svensson) sa att de var himla nöjda med Björn Rahm. På måndag blir det slag i saken.


Allmänt var resultaten lite halvbra får jag väl säga tyvärr. Många stannade ut sig, flera i båda klasserna och några få i en klass bara. Bra resultat i LA (110 cm) dock för Sara och Jingles, en femte plats. Grattis!!

Imorgon blir det Kalmar och RK Udden med Carlos och Moa, och som jag skrivit innan är jag övertygad om att det kommer gå väldigt bra. Fler från KLRK kommer, de flesta från Camilla faktiskt, det är alltid kul!! Sedan på söndag (?) ska Emmy rida sin gigantiska häst Lucky One. Skryter lite med detta eftersom hon faktiskt (tror vi!!) ska rida Amateur Tour på FALSTERBO, för att hon haft så bra resultat i 120! Också en Camilla-tjej, därför kände jag att jag ville imponera lite med detta ;)
Vi har också fått våra falsterboscheman och sjukt nog... Är jag den enda som fått hoppningen! två dagar av fyra, de andra på handikappläktaren/dressyrläktaren alla dagar. Lustigt eftersom det är mitt första år och jag inte ens fyllt 15 än. De andra har åkt flera år (tredje året nu) och är alla 19.
Men vad ska jag säga... I solen på hoppningen liksom, jag är jäkligt nöjd! Fast det blir solkräm på, idag har jag bränt sönder mig totalt. Så kan det gå när en albinoaktig tjej tvingas vara i solen och har glömt sollotion ;)

Nu blir det till att kolla friidrott med föräldrarna och käka chips som tröst för att dagen gick åt fanders. Uselt idag, men på topp imorgon? Heja KLRK och speciellt calle och Moa!!!

Inga hopp-pop!

Sista Camillaträningen ägde rum inne i ridhuset klockan 18 igårkväll. Fick en reservplats i Moas grupp, vi var bara tre som tränade, så man fick mycket tid med Camilla.
Dock var det verkligen helt sjukt varmt inne i ridhuset (och utomhus med för den delen, både Calle och Lussan var lite svettiga på små delar av kroppen när vi tog in), och redan efter uppvärmningen var Lussan svettig.

Vi började med en liten galoppserie med bommar, två småhinder och en liten oxer. Jag red helt passivt och det kändes helt plötsligt nervöst och så (har varit nervös inför tävlingen sen i måndags typ ;) ), så vi stannade ett par gånger. Sedan smackade jag över henne en gång och när hindrena höjdes sedan var det inga problem. Vi fortsatte sedan på två vanliga linjer, en rak på 26 m och en böjd på 23. Fortsatte rida ganska dåligt, men tillslut tog jag till mig Camillas råd att lyfta blicken och händerna. Har alltid gjort det automatiskt innan, och det funkade riktigt bra såfort händerna kom upp. Fick fyra riktigt bra språng, på sista rundan, och även bra ridning mellan hinderna. Kanon!!

Träningen börjar igen i höst, efter en tävling till (imorgon då) och lite välförtjänt vila.

Idag är det bara tävlingsförberedelser som gäller, jag är så himla nervös!! Inte så mycket för att det är Lätt B utan mer för att det är regionalt, med allt det innebär, t.ex. kombinationer och vattenmatta. Men det känns bra ändå, jag får bara tänka att Camilla står och ropar på mig ;)

Badning, smörjning, promenad och banbyggning står på schemat idag, och sen blir det till att försöka sova på kvällen.

Skriver mer på lördag, som är min och lussans 1årsdag tillsammans! ett år med min söta ponny ska firas ;)
Lördag innebär också tävling för Moa och Calleponken. De ska debutera 120 och nationellt samtidigt, lycka till!! Det kommer gå finfint ;)

<3!

Glömde att säga att jag också (med mamis hjälp) shoppade loss lite i Kalmar!! Ett tunt tävlingsregntäcke som vi delar med Calle och Moa blev det, och vita ridbyxor och skjorta! Jätteskönt och fint, mycket bättre än mina gamla grejer som jag ärvt från syster. Passformen på de är inte riktigt klockren om man säger så.. Tyvärr har jag då inga benskydd som matchar det cognacfärgade tränset + förbygeln som jag köpte av Moa. Och inte heller en kavaj, men det löser vi ;) Lånar Moas gamla till på Fredag. Det är lite hemskt att klaga, men det kommer bli sjukt fult med grå kavaj och cognacfärgade grejer. Dessutom är den typ en dm för stor på varje axel. Men det är väldigt snällt att jag får låna systeryster!! Det blir ny grejer i Falsterbo, så det är ju bra!

Nu måste jag snart klä på mig, för Ingela (Bosses uppfödare) kommer och hämtar hundebunden, som ska till Sölvesborg och få bebisar med lilla Kola :) Förra gången de pussades blev det typ 6 st, mycket bra!

Ciao Ciao (:

Först...

GRATTIS MAMMA SOM FYLLDE 50 ÅR DEN 28/6-2009!

Det firades med presenter, två brickor i olika storlekar, en badanka som passar in i badrummet och ett antal "presentkort" på bla Ridsport (tidningen alltså). Söndagen innebar också en b-day resa till Kalmar.
Dagen startade med en liten titt i Kalmar Slott,  för att invänta Kalmar Konstmuseums öppning, kl 11.

På Konstmuseét såg vi flera utställningar, "Edward Munch möter G. Karin Andersson", "Rekonstruktion" av Anna Odell, det omtalade projektet där hon låtsades vara psyksjuk och bla gick på Liljeholmsbrons räcke och verkade då vara på väg att ta sitt liv. 1995 var Anna psykiskt sjuk på riktigt, och hade då många suicidala tendeser, och var inlagd på Ekbacken. Hon rymde då till Liljeholmsbron och hade där ett "utbrott" och var på väg att hoppa, vilket då hade dödat henne. Nu 2009 var det hennes examensarbete på Konstfack att då "rekonstruera" på pricken likt scenario. det fick hon också, hon lurade alla, polisen kom och förde henne till den slutna avdelningen på St:Görans psyksjukhus och lades i bälte, tvångsdrogades etc. Hon fick även en diagnos helt hux flux. Detta har alltså skapat stoooor uppståndelse!

Men min personliga favorit var inte någon utav dessa utställningarna utan IRWIN, en utsälltning av en slovensk konstnärsgrupp som var helt fantastisk! Ramarna var en del av verket, min favorit var en ram av fyrkantiga plaströr, fyllda med sedlar. De hade lego med i målningarna, foton och mycket skulpturering över målningarna. Så himla fint var det!
Väldigt svårt att hitta målningarna på foto på nätet, men en hittade jag:
Tyvärr inte min favori, men jäkligt snygg ändå!



För att flytta framåt i tiden då, så kan jag säga att de senaste dagarna har varit stan med Hanna (som är hemma från Karlshamn nu igen) och bad på Knösö med Emmelie, Ashi och Ebba (+ Emmelies plastsyster Hanna och hennes kompis Nico).
Idag blir det träning med Lussan för Camilla, men bara lite lugnt för oss dock.. Det är ju tävling på fredag! Våra första regionala och första LB:s.
Kom och kolla på KLRKs tävlingar fredag-söndag from kl 9.00, alla har jobbat hårt för att få ordning på allt inför tävlingarna! :)

pop!